Invasiva växter och djur

Invasiva växter är ett ökande problem i naturen och ett stort hot mot den biologiska mångfalden. Vår hantering av trädgårdsväxter och trädgårdsodling är den vanligaste spridningsvägen. Vi kan hejda den negativa utvecklingen om vi är fler som blir medvetna om riskerna med invasiva arter. Vi behöver lära känna igen växterna och veta hur man ska handskas med dem.

Rapportera invasiva växter

Invasiva växter som är vanliga i Eslövs kommun är:

• Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus)
• Jätteloka (Heracleum mantegazzianum)
• Parkslide (Reynoutria fallopia)

Så här gör du dig av med växtavfallet

Det är viktigt att göra rätt med växtmaterialet när man bekämpat på olika sätt. Släng inte växtavfallet på komposten då flera av de invasiva växterna har så stor växtkraft att en liten bit av en stjälk kan slå rot. Trädgårdsavfall ska tas om hand inom den egna tomten eller köras iväg till en återvinningsstation. I Eslövs kommun är det bara Rönneholms avfallsanläggning som tar emot invasiva arter.

Du får inte slänga trädgårdsavfall i våra parker, naturreservat eller i skogen! Att lägga trädgårdsavfall utanför sin egen tomt är ett brott enligt miljöbalken.

Tänk på att transportera på ett säkert sätt i säck eller motsvarande så det inte blir spridning längs vägen.

Här kan du se Naturvårdsverkets korta film om hur du tar hand om växtavfallet från invasiva arter.

Vad säger lagen?

Från 1 januari 2019 har markägare ansvar för att se till att de arter som finns med på EU:s lista inte sprids. Det betyder att vi här i kommunen har skyldighet att ta bort jätteloka. Parkslide och blomsterlupin finns inte reglerade i lag om att man måste ta bort dem, men dessa är mycket besvärliga arter som bör hanteras på ett liknande sätt.

Blomsterlupin

Blomsterlupinen är spridd över hela kommunen och ett mycket stort hot mot den känsliga ängsfloran. Andra arter av lupin odlas, men är inte invasiva.

Det går att bekämpa växten på flera olika sätt:

• Slå av dem, flera gånger under året, under några års tid – då försvinner de.
• Gräv/dra upp hela plantor med rot. Eller ta ett spett eller korp och bänd upp plantan. Kasta allt som brännbart avfall.
• Vid grävarbeten av olika slag – var uppmärksam så det inte blir blomsterlupin-spridningsområde.
• Plocka stora buketter, sätt de gärna i vas och njut av färgprakten om du vill, men kom ihåg att slänga dem som brännbart avfall. Då sprids inte fröerna på växtplatsen eller i någon kompost.

Parkslide

Parkslide kallas även falsk bambu och växer otroligt snabbt. Där den etablerat sig bildas efter några år stora täta snår. Parkslide bildar täta bestånd och har djupgående rötter. Den kan växa ett par decimeter per dygn. Det är en extrem överlevare som tar död på det mesta – och som är mycket svår att bli av med.

Parkslide, släktingen jätteslide och hybriden hybridslide är alla seglivade växter med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. De är stora problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svåra att bekämpa.

I dagsläget saknas bekämpningsmetoder som med säkerhet kan rekommenderas eller garanterat kommer att fungera i alla situationer mot parkslide. Metoder som har visat sig fungera i vissa lägen kan i andra situationer resultera i ökad spridning och förvärrade problem.

Om du hanterar växtavfall från parkslide ska det läggas i brännbart och transporteras i säck.

Jätteloka

Jätteloka är en stor, kraftig växt med tjock ihålig stjälk som blir 1,5–4 meter hög. Bladen är stora och flikiga. Finns med på EU:s lista över invasiva växter.

Jätteloka sprider mängder av frön som är långlivade i marken. Lokans växtsaft i kombination med solljus ger brännskador så man måste handskas försiktigt med den.

Det bästa är att bekämpa lokan genom att ta bort fröställningar kontinuerligt under många år. Andra metoder är rotkapning och uppgrävning som också bör upprepas. Växtavfallet hanteras som brännbart.

Invasiva djur

Hit hör mördarsniglar eller spansk skogssnigel som den egentligen heter. Även signalkräftor finns i dammar och liknande. Läs mer om detta på Naturvårdsverkets hemsida.