Under våren har en så kallad Tovertafel börjat användas på Kärråkra demensboende. På ett lekfullt sätt stimulerar den rörlighets- och koordinationsförmågan hos de äldre som på så sätt blir mer aktiva.
Nyheten är mer än 60 dagar gammal
Tovertafel är en typ av projektor med interaktiva spel. Den är monterad i taket i ett lugnt, och lite avsides, utrymme på boendet. Projektorn styrs av en aktivitetsledare som lotsar brukaren med spel som anpassas efter personens sinnesstämning. Under projektorn står ett enkelt bord och fyra stolar. Möblerna kan lätt flyttas åt sidan om det är en stående aktivitet.
Känslotillstånd kan styra
Madeleine Nilsson, ansvarig för aktiviteterna vid Tovertafeln, berättar om den nyinstallerade tekniken och vilka reaktioner hon kan se hos brukarna som deltar.
– Vi använder Tovertafeln regelbundet men utan någon schemaläggning. Det är alltid brukarens dagsform som avgör och här gäller det för oss att vara lyhörda.
Madeleine menar att alla tillfällen går att göra till bra tillfällen genom personalens fingertoppskänsla. Är brukaren trött kan en sittning vid Tovertafeln pigga upp. Vid oro kan de olika rörelsebilderna verka dämpande och en dålig dag kan bli en bättre dag. För att stimulera olika sinnestillstånd lägger man ibland en vit eller svart duk på bordet. Färgerna och kontrasterna hjälper till att förstärka eller dämpa känslotillstånd.
Sömnen blev bättre
Trots att Tovertafeln inte har varit i bruk så länge kan Madeleine och hennes kolleger se tydliga effekter hos flera brukare.
– En av våra brukare har mycket svårt att sova, vandrar oroligt många nätter och kan inte komma till ro. Vi provade att använda Tovertafeln för att se om vi kunde hitta någon lösning. En natt tog vi bort bordet och startade ett spel där en fotboll rullar på golvet mot brukaren.
– Det som då hände var att brukaren sakta började försöka ”sparka undan” fotbollen. Att få bort saker som kommer mot en är en naturlig instinkt och här såg vi plötsligt en brukare som började ”sparka”, det vill säga röra sig aktivt på ett sätt som hen inte gjort tidigare. Det dröjde inte heller länge förrän brukaren blev trött, både i huvudet och i kroppen.
– Genom att aktivera brukaren i korta perioder vid Tovertafeln kan vi se att hen har lättare för att komma till ro och att sömnen blivit bättre.
Dagsformen styr
Det är inte alltid spelet passar alla. Då delar personalen in sig och brukarna i olika grupper där alla har något så när samma dagsform. Ibland vill brukarna inte delta i spelet utan sitter bredvid som åskådare. Beroende på vilket spel som dyker upp på bordet kan helt plötsligt ett samtalsämne komma upp utifrån vad brukaren har haft för intressen i livet.
– Vi har sett att vissa brukare som bara sitter vid sidan om plötsligt får ett infall att vara med. Det är underbart att se hur någon skiftar från att vara tillbakadragen till att bli aktiv, säger Madeleine, och berättar om en brukare som mycket sällan pratar.
– Så snart hen sitter vid Tovertafeln och ett spel startas börjar samtal om allt och ingenting att flöda. Under tiden vi sitter med vid ett speltillfälle vid Tovertafeln får vi se hur en idag fysiskt passiv brukare med ett tidigare stort trädgårdsintresse, plötsligt lutar sig över bordet, sträcker ut armarna och börjar ”räfsa” ihop höstlöven för att samla ihop dem i en hög.
– Ser du, säger Madeleine till brukaren, vi arbetar tillsammans med det årliga trädgårdsarbetet med många löv på hösten som ska bort.
Och plötsligt har ett samtal kring ett glädjeämne startats.
Olika reaktioner
Reaktionerna hos brukarna är många och till största delen glädjande. Någon kan reagera när fiskar dyker upp på bordet: ”Åh, vad konstigt, fiskar på bordet!” Andra kan reagera som om det var det naturligaste som finns.
– Det är jätteviktigt att vi som leder spelet inte trycker på och säger ”Ta den! Fånga den! Slå på den!” Vår roll är att sitta lugnt och tala om att det kommer att finnas olika bilder på bordet.
– Vi har märkt att det bästa att börja med är att lägga pussel eller måla ett konstverk. Men som sagt, det är vår lyhördhet som styr och brukarnas dagsform är avgörande. Vi har till exempel boende med nedsatt synfunktion och då anpassar vi bilder och spel efter deras behov. Efter 20–30 minuter märker personalen hur tröttheten faller på. Då är det dags att bryta för att brukarna inte ska drabbas av överstimulans.
– För vissa är tio minuter fullt tillräckligt, medan någon annan vill sitta kvar och prata. Vid dessa tillfällen är det mysigt att avbryta för en kopp kaffe och sedan avsluta.
Anhöriga får vara med
Personalen uppmuntrar även brukare att spela med sina anhöriga. Det är ett enkelt sätt att umgås. De flesta kan vara med och det kräver inte många ord för att skapa en aktivitet.
Birgitta Wallin, enhetschef på Kärråkra demensboende, uttrycker sin glädje över möjligheten att få använda delar av de medel från Socialstyrelsen som under 2018 delades ut för att stimulera välfärdstekniken inom äldreomsorgen.
– De tekniska lösningarna finns redan tillgängliga. Vårt jobb är att på ett genomtänkt sätt tillämpa dessa i våra verksamheter för att de ska komma brukaren till nytta, upprätthålla och ge våra brukare en bra livskvalitet, säger hon.
