Naturreservat

Foto: Anna Nimander Pflanzl

Abullahagen är ett unikt naturområde bara tio cykelminuter från Eslövs centrum. Det unika med området är dess fantastiska artrikedom. Abullahagen, som ligger inklämd mellan åkrar och industrier, är inte större än knappt 40 hektar och innehåller 250 olika växtarter.

Abullahagen är en liten rest av de gemensamma betesmarker som förr fanns utanför byarna och där byarnas boskap betade tillsammans. De kallades utmarker eller allmänningar. Under flera hundra år har marken betats och på de magra, steniga markerna trivs bland annat stagg, knägräs, vårstarr, pillerstarr, kattfot, backsippa jordtistel, svinrot och slåttergubbe. På de kalkrikare och fuktigare markerna i området finns klasefibbla, göknycklar, småvänderot, darrgräs, ängsvädd, tätört, ängsull och slankstarr.

Vid sjön Långakärr finns ett fågeltorn och därifrån kan man se flera intressanta fågelarter, vissa enbart besökande, andra häckande. En av de, mer sällsynta, häckande arterna här är gråhakedopping.

Abullahagen är också en känd svamplokal, framförallt finns det många vaxskivlingar, små, ofta färgstarka svampar. Flera av dem är rödlistade, alltså inte så vanliga.
Marken i Abullahagen är blockrik och tuvig. Tuvigheten beror dels på att marken är sten- och blockrik men också på den flitiga tuvmyrans idoga arbete. Stenblocken är hittransporterade av inlandsisen i den så kallade nordostmoränen.

Bra skor och en flora är bra att ha på en utflykt till Abullahagen som är väl värd ett besök när som helst på året.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Abullahagen.

I den vackra Rönne ås dalgång, två kilometer nordost om Billinge, ligger naturreservatet Billinge mölla.
Naturen här får i stort sätt få sköta sig självt och tanken är att området ska utvecklas till ett naturskogsområde. Lövskogen är fleråldrig med mycket död ved som uppskattas av insekter, fåglar och smådjur.

I de gamla trädbärande hagmarkerna i väster finns ek, avenbok, alm, ask, asp, hägg och björk med gles markvegetation av skogsbingel, gulplister buskstjärnblomma, vitsippa, liljekonvalj, storrams, lundgröe och svalört. Ett par spärrgreniga ekar vittnar om att marken har hållits betad. Nere på ådalsbotten finns fuktlövskogar med al, björk och videarter.

Närmast ån finns översvämningsmarker som tidigare varit öppna men som nu helt domineras av olika buskar, främst videarter. På östra sidan av ån reser sig en brant skogsbeklädd sluttning med lind, lönn och ek. Här kan man få se olika orkidéer som Sankt Pers nycklar och grönvit nattviol. Här finns också ramslök, smånunneört och nässelklocka.

Redan 1848 byggdes en vattenmölla, och 1911 startade en dansk fabrikör upp en tråddragningsfabrik i området. Fabriken revs 1957 och kvar idag finns bara några grundmurar, en bro över ån och en stig som tidigare varit transportväg. Området där byggnaderna legat hålls idag öppna och erbjuder fina platser för en stunds vila i naturen. Grundmurarna är i mycket dåligt skick och det finns risk för ras, därför får murarna inte beträdas.

Fågellivet är rikt, men förutom fågelsång och en och annan pausande kanotist är området väldigt tyst och stilla. Något som uppskattas av många i vår annars värld full av ljud och signaler.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Billingemölla.

Den vackra stenklädda Borstbäcken skär djupt genom de frodiga sluttningarna norr om Vombsjön.

På våren lyser och doftar ramslöken intill bäcken och då har man också chans att se den väldigt sällsynta lundvivan. I Sverige är det bara här, i sluttningarna norr om Vombsjön som lundvivan växer vilt. Den lilla gula blomman som liknar gullviva, blommar i april och maj.

I sluttningarna ner mot bäcken dominerar örtrik bokskog med vitsippor, gulsippor, ramslök, sloknunneört och skogsbingel. I de fuktiga områdena kring bäcken kan man förutom lundvivan, hitta den inte heller så vanliga skogslysingen, bland al och ask.

Borstbäcken är en av Skånes artrikaste svamplokaler och många rödlistade arter av svampar, mossor, lavar och insekter trivs i den fuktiga miljön kring bäcken. Att flera arter av dagsländor och bäcksländor lever här tyder på att vattnet i bäcken är rent och klart.

Borstbäcken blev naturreservat år 2009.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Borstbäcken.

Naturreservatet Bosarps jär är en så kallad “getrygg”, en rullstensås som bildats av inlandsisens smältvattenströmmar. Som en grön, ädellövskogsklädd kil sticker den upp i landskapet några kilometer väster om Stehag.

I de centrala och västra delarna finns betade hagmarker. Här finns stora grova ekar och bokar men också björk, lind, lönn och hassel. I fältskiktet hittar man bland annat blåsippa, svalört, höstfibbla, ängssyra, teveronika, gullris och gökärt.

Vid vägen mot Hemmingsberga finns en iordningställd rastplats, härifrån kan man ta sig upp på åsen längs en trappa.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Bosarps jär.

Det centralt belägna naturområdet i Eslövs tätort var en gång i tiden öppen betesmark där traktens bönder hade sina djur på bete.

Foto: Anna Nimander Pflanzl

Eslövs allmänning (i sin tidigare avgränsning) var ett av Sveriges äldsta naturreservat. Nu har reservatet blivit dubbelt så stort. Den tidigare parkmarken har införlivats i reservatet.

Att delar av Allmänningen blev naturreservat redan 1919 (det var till och med på tal att det skulle skyddas som nationalpark) beror på de höga geologiska värdena. I området syns nämligen tydligt gränsen mellan den blockrika Nordostmoränen och den lerrika Baltiska moränen, båda transporterade hit av inlandsisen.

Tanken med skyddet var från början att området skulle hållas öppet, men på gott och ont har det fått växa igen. Nu är det inte bara geologin som är intressant, biologin med träd och buskskikt, mycket död ved, insekter och fåglar är också värdefull.

Ädellövskogen i området domineras av ek med inslag av ask och alm. Några ekar är relativt omfångsrika och har grova grenar långt ner på stammen, vilket tyder på att de har vuxit upp i ett betydligt öppnare landskap. På våren lyser delar av marken vit av sippor.

Genom Allmänningen löper en del av “Hälsans stig” samt ett flertal andra stigar. Hela området används flitigt för promenader samt som utflyktsmål för skolorna.

Reservatsbeslut i PDF-format beslut_naturreservat_eslovs_allmanning Här står också om varför området är unikt samt om floran.

Skötselplan i PDF-format skotselplan_naturreservat_eslovs_allmanning Här står också om historien bakom allmänningen.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Eslövs allmänning.

Naturreservatet Flyinge ängar ligger strax söder om Flyinge by och invigdes officiellt i juni 2014.

Från de högt liggande, sandiga markerna har man en fin utsikt över det öppna landskapet och fuktängarna längs Kävlingeån. På våren kan man njuta av backsippornas blomning på de torra sandiga backarna och av fågellivet på det fuktiga strandängarna.

Längs med Kävlingeån häckar vadarfåglar som storspov och tofsvipa. Har man tur kan man se storken spatsera runt på jakt efter en groda eller en sork. För att göra fuktängen ännu bättre som häckningslokal har ett dike dämts upp för att få vattnet att stanna kvar på ängen fram till midsommar.

På höjderna är ängsmarken torrare. Här blommar många av de arter som är typiska för torra, sandiga marker som borsttåtel, monke, backnejlika, backtimjan, backsippa och hedblomster. Insektslivet är också rikt. Här hittar man sandmarkslevande insekter som frölöpare, fjärilar och vilda bin.

Gå gärna ut i markerna på upptäcktsfärd bland blommor och bin. För att gräsmarkerna ska behålla sin blomsterprakt måste området skötas med bland annat bete. Men det finns områden utan betesjdur och här kan man slå sig ned i gräset med kaffekorgen utan att störas av djuren. De fuktiga delarna är blöta och mer otillgängliga. Med tanke på fågellivet bör man inte vandra runt i det fuktiga markerna under vår och försommaren.

Här är en länk till Länsstyrelsen sida om Flyinge ängar.