Naturreservat

Den vackra stenklädda Borstbäcken skär djupt genom de frodiga sluttningarna norr om Vombsjön.

På våren lyser och doftar ramslöken intill bäcken och då har man också chans att se den väldigt sällsynta lundvivan. I Sverige är det bara här, i sluttningarna norr om Vombsjön som lundvivan växer vilt. Den lilla gula blomman som liknar gullviva, blommar i april och maj.

I sluttningarna ner mot bäcken dominerar örtrik bokskog med vitsippor, gulsippor, ramslök, sloknunneört och skogsbingel. I de fuktiga områdena kring bäcken kan man förutom lundvivan, hitta den inte heller så vanliga skogslysingen, bland al och ask.

Borstbäcken är en av Skånes artrikaste svamplokaler och många rödlistade arter av svampar, mossor, lavar och insekter trivs i den fuktiga miljön kring bäcken. Att flera arter av dagsländor och bäcksländor lever här tyder på att vattnet i bäcken är rent och klart.

Borstbäcken blev naturreservat år 2009.

Naturreservatet Flyinge ängar ligger strax söder om Flyinge by och invigdes officiellt i juni 2014.

Från de högt liggande, sandiga markerna har man en fin utsikt över det öppna landskapet och fuktängarna längs Kävlingeån. På våren kan man njuta av backsippornas blomning på de torra sandiga backarna och av fågellivet på det fuktiga strandängarna.

Från vått till torrt

Längs med Kävlingeån häckar vadarfåglar som storspov och tofsvipa. Har man tur kan man se storken spatsera runt på jakt efter en groda eller en sork. För att göra fuktängen ännu bättre som häckningslokal har ett dike dämts upp för att få vattnet att stanna kvar på ängen fram till midsommar.

På höjderna är ängsmarken torrare. Här blommar många av de arter som är typiska för torra, sandiga marker som borsttåtel, monke, backnejlika, backtimjan, backsippa och hedblomster. Insektslivet är också rikt. Här hittar man sandmarkslevande insekter som frölöpare, fjärilar och vilda bin.

Picknick i det gröna

Gå gärna ut i markerna på upptäcktsfärd bland blommor och bin. För att gräsmarkerna ska behålla sin blomsterprakt måste området skötas med bland annat bete. Men det finns områden utan betesjdur och här kan man slå sig ned i gräset med kaffekorgen utan att störas av djuren. De fuktiga delarna är blöta och mer otillgängliga. Med tanke på fågellivet bör man inte vandra runt i det fuktiga markerna under vår och försommaren.

Det centralt belägna naturområdet i Eslövs tätort var en gång i tiden öppen betesmark där traktens bönder hade sina djur på bete.

Eslövs allmänning (i sin tidigare avgränsning) var ett av Sveriges äldsta naturreservat. Nu har reservatet blivit dubbelt så stort. Den tidigare parkmarken har införlivats i reservatet.

Att delar av Allmänningen blev naturreservat redan 1919 (det var till och med på tal att det skulle skyddas som nationalpark) beror på de höga geologiska värdena. I området syns nämligen tydligt gränsen mellan den blockrika Nordostmoränen och den lerrika Baltiska moränen, båda transporterade hit av inlandsisen.

Tanken med skyddet var från början att området skulle hållas öppet, men på gott och ont har det fått växa igen. Nu är det inte bara geologin som är intressant, biologin med träd och buskskikt, mycket död ved, insekter och fåglar är också värdefull.

Ädellövskogen i området domineras av ek med inslag av ask och alm. Några ekar är relativt omfångsrika och har grova grenar långt ner på stammen, vilket tyder på att de har vuxit upp i ett betydligt öppnare landskap. På våren lyser delar av marken vit av sippor.

Genom Allmänningen löper en del av “Hälsans stig” samt ett flertal andra stigar. Hela området används flitigt för promenader samt som utflyktsmål för skolorna.

Reservatsbeslut i PDF-format beslut_naturreservat_eslovs_allmanning Här står också om varför området är unikt samt om floran.

Skötselplan i PDF-format skotselplan_naturreservat_eslovs_allmanning Här står också om historien bakom allmänningen.